Om lata dagar och oro

Vilka helt fantastiskt fina kommentarer jag fick i mitt förra inlägg. Tack fina ni! Det värmer i hjärtat ♡

Vi har kommit hem från en riktig lat-vecka i Turkiet, närmare bestämt Pascha bay. Vi körde småbarns-konceptet fullt ut med all inclusive, glass i massor och på tok för mycket pommes till barnen. Det har varit varmt. 35 grader i skuggan och helt vindstilla. Vi har inte ens lämnat hotellområdet under tiden vi varit där, delvis för att vi inte orkat något på grund av värmen, men också för att vi njutit av att få vara lata. Barnen har badat mer än jag trodde var möjligt och storasyster, som hajade det här med att simma i vintras när vi var i Dubai har blivit en riktig fisk.

Mini har charmat alla hon mött, jag är blekast i familjen men har vägt upp det med att äta chips varje kväll. Och så har stora tjejerna gjort de obligatoriska semesterflätorna. Vi har med andra ord haft det riktigt bra.

Att sedan komma hem till ett 30-gradigt Sverige är ju inte heller fy skam. Det enda molnet på himlen just nu är att vår älskade lilla herr katt rymde genom ett fönster hos katt-farfar och vi har nu bara fått hem fröken katt. Det känns inte kul alls att gå och lägga sig ikväll. Oro och saknad. Och så fröken katt som jamar konstant. Mitt lilla fyrbenta hjärta :-(