När jag var liten ritade jag jämt. Ritade och skrev berättelser. Jag ville bli konstnär, författare eller veterinär. Jag undrar hur många av mina små konstverk som sitter inramade på väggarna i mitt barndomshem :-)
Nu har jag börjat igen. Lite trevande.. Att lägga upp bilder på annat jag skapar är roligt. Det som ej är perfekt stör mig inte. Snett och vint blir till charmigt. Att lägga upp något jag tecknat är svårare. Läskigt och naket.
Och frustrerande. Att vara på samma nivå som när jag var yngre. Fast jag vet ju att det tar lite tid att hitta tillbaks till sin stil och avancera. Det är som Clara skriver; "kreativitet är en muskel som växer när man tränar". Men också väldigt roligt. Kanske den bästa avkopplingen som finns. Stina skriver om samma sak idag, vi verkar ligga i fas ;-)
5 kommentarer:
Vad märkligt att vi är så otroligt i fas. Och det är som du skriver, med annat pyssel gör det inget om det blir lite snett och vint. "Det är ändå ingen som märker det", tänker jag då. Men när det kommer till teckningar och målningar så tror jag att alla ser de fel jag ser, och sen flera till. Läskigt och utlämnande.
Och Fröken Löken är fullkomligt övertygad om att hon ritar SÅÅÅ mycket bättre än mig. :-D (Vilket hon kombinerar med att bli knäckt över att jag är bättre när vi ritar tillsammans. ;-) )
KRAM!!
Vilken underbar teckning du gjort. Nu vill man ju ha en berättelse om den där flickan också :)
Fjärilen var också urgullig!
Ha en fin fredag!
Kram Sofia
åh vilken fin fjäril!
kul att du kommit igång och rita igen, kul att utvecklas :)
Åh, jättefin fjäril! Kan inte annat än att hålla med - att rita är superavkopplande. Jag har också tänkt att ta upp det nu.
Kikar in på din blogg titt som tätt, för att få inspiration och för att få titta på vacka saker som du tillverkat :-)
Måste säga att storasysters fjäril är superfin!
Har själv en kille på 4 (snart 5) som älskar att rita och pyssla.
/Annelie
Skicka en kommentar